Efter de fem första takterna av öppningslåten "The Dread" står det klart att det är ett helt annat Takida än jag såg sist. Sedan dess har man turnerat, turnerat och turnerat och det har gett resultat. 
I stället för det lovande fenomenet får vi nu en ruggigt proffsig och samspelt rockmaskin som tar plats på scenen på ett tillbakalutat och självklart sätt. 
Och främst lyser Robban Pettersson som plötsligt klivit fram som en, snudd på, allvarstyngd frontfigur med stor pondus som lyfter framträdandet flera snäpp. 
Om Pettersson agerar grubblare så fungerar Mattias Larsson som komisk "sidekick". Han studsar runt och manar publiken att röja ännu mer och i bakgrunden driver kompet på stabilare och tajtare än någonsin tidigare. 
Att bara spela nya låtar är inte lätt för något band, men tack vare symbiosen med de fanatiska fansen lyckas Takida ändå piska upp en riktig partystämning, trots att åskådarna på sin höjd har hört nya singeln "Halo". 
Konserten som skulle bjuda på fyra smakprov från nya plattan utökas snabbt med tre extranummer. 
När bandet till slut får publiken att gå i taket (jodå det blev öronbedövande allsång) genom att spela klassikern "Jaded" så finns det inga tvivel om att Ånges stoltheter kan gå hur långt som helst med den nya plattan. Takida har nämligen aldrig låtit så här bra förut.

Skriver Jens Höglin från Dagbladet